När jag tänker på mitt mående utspritt över ett år så brukar jag alltid “krascha” i september, vara konstant trött i december och börja må riktigt dåligt i januari. Detta är fram tills april/maj då jag på en vecka vänder mig helt och plötsligt känner mig gladare och har energi och motivation till saker. Innan jag igen kraschar till hösten.
Just nu känner jag mig konstant trött. Jag orkar inte energimässigt ligga på samma nivå som resten av familjen i sitt julbakande och pyntande. Jag tar mig igenom en halvtimma innan jag drar mig undan till min pappa som lider av samma orkeslöshet och vi sen bara ligger i soffan och slötittar på tv.
Jag frustrerar mig själv över min trötthet, och om jag verkligen behöver göra något kan jag göra det (dock med mycket gäspningar) så det är inte på någon allvarlig nivå. Men att allt känns så tröttsamt, tråkigt och omotiverande gör att det känns tungt. Och varje år undrar jag igen, behöver det vara såhär?
